Processer.

Mitt i sommar- och semestertider tänker jag skriva litet om materiell och formell processledning inom rättsväsendet.

I korrumperade odemokratiska stater kan en formell passiv processledning (RB 42:6, yttre ram) användas strikt, för och till att t.ex. styra bort obekväma mål, d.v.s. en sådan befogehet utnyttjas, och de s.k rättstjänarna kan då vara restriktiva till en synes oändlig icke existerande gräns.

Materiell processledning (officialprincipen, RB 42:8 st. 2) innebär t.ex och bl. a att EKMR bör tillämpas.

SOU 1982:26. Prop. 86/87:89.

En ackusatorisk process innebär att lyssna på och läsa uppgifter från samtliga parter.

Yttrandetider kan i mål anpassas till enbart handläggares semestrar, d.v.s t.ex under en kort och därmed omöjlig tid, eller en lång tid.

Mål kan därmed avvisas, allt efter behag, eller med hot om en avvisning.

Formell processledning betyder i princip att offentliga jurister överlåter till medborgarna och till privata jurister att göra jobbet, i tron att dessa sparar pengar (på kort eller lång sikt?).

Godtycklighet kan alltså förekomma såväl inom rättsväsendet som hos andra myndigheter.

Parternas rättssäkerhet är inte sällan beroende av slumpen. Lika fall behandlas inte lika på grund av att en materiell processledning antingen inte tillämpas, eller blir skönsmässig.

Sedan finns dispositiva och indispositiva tvistemål.

Dispositiva tvistemål kan avgöras via förlikning.

Indispositiva avser tvistemål som rör hela samhället, där endast staten kan besluta.

Det finns också dispositiva mål med indispositiva moment.

Inklusive civilrättsligt tvingande lagregler.