Jaha, så var då det kommunala grundproblemet äntligen löst!

90 -98 % hobbypolitiker i stadsdelsnämnder (drygt 43.000 st kommunala hobbypolitiker i Sverige).

Hobbypolitiker som varken kan eller vill eller har tid att delta i beslut över enskilda.

Därför delegationslistor över det mesta i den kommunala handläggningen (beslut delegeras till tjänstemän).

Tjänstemän som då njuter av sin makt och sina befogenheter.

Kommunala riktlinjer som antingen saknas eller är bristfälliga eller inte följs.

Statliga riktlinjer och lagar för kommuner som ligger i papperskorgen (det så kallade "kommunala självstyret").

Beroende subjektiva kommunala revisorer. Även många revisorer är lekmän, med jobb på sidan om.

Ett system som lägger en helt öppen grund för fel och försummelser av tjänstemän, även grova dito.

Förvaltningsdomstolar (en del av systemet) som avslår enskildas ärenden till 98 %, och som felaktigt kallar de kommunala tjänstemannabesluten för politiska ("nämndens" beslut), inkl. även de befintliga hobbypolitikerna där (= nämndemännen hos länsrätterna och kammarrätterna).

Kommuner / kommundelar kommer att åka på skadestånd hos Allmänna domstolar eller hos Europadomstolen.

Extra kostnader för skattebetalarna, och då inte bara i form av skadestånd.

Summan av kardemumman = Ett mycket dyrt tjänstemannavälde helt utan ramar och gränser, och detta fortfarande år 2009 i Sverige.

Dax att lägga av och lägga ned kommundelar!

http://www.dagensjuridik.se/sv/Arkiv/Gor-namndemannen-mer-nytta-an-skada/

http://www.dn.se/opinion/huvudledare/akta-namndemannen-1.915129

http://www.dn.se/sthlm/varannan-namndeman-i-stockholm-ar-pensionar-1.914542

http://www.expressen.se/ledare/1.1646300/mormor-justitia-det-funkar-inte

SOCIALTJÄNSTLAGEN (SoL).

1 kap 1 § Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas

- ekonomiska och sociala trygghet,
- jämlikhet i levnadsvillkor,
- aktiva deltagande i samhällslivet.

- inriktas på att frigöra och utveckla enskildas egna resurser.

Verksamheten skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet.

2 kap. Kommunens ansvar

2 § Kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver.
Detta ansvar innebär ingen inskränkning i det ansvar som vilar på andra huvudmän (andra huvudmän = t ex Arbetsförmedlingen).

KOMMUNALLAGEN (KL).

2 kap 2 § Kommuner skall behandla sina medlemmar lika. (= ingen kränkande särbehandling)

2 kap 3 § Kommuner får inte fatta beslut med tillbakaverkande kraft som är till nackdel för medlemmarna. (t ex avslå medel till fack och a-kassa, eller medel till hyra).

Nämndernas ansvar för verksamheten. 6 kap 7 § KL

I enlighet med de mål och riktlinjer som fullmäktige har bestämt samt de föreskrifter som gäller för verksamheten.

De skall också se till att den interna kontrollen är tillräcklig samt att verksamheten bedrivs på ett i övrigt tillfredsställande sätt.

6 kap 34 § KL

I följande slag av ärenden får beslutanderätten inte delegeras:

Punkt 3. ärenden som rör myndighetsutövning mot enskilda, om de är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt.

(t ex PuL-beslut som kan leda till skadestånd för kommunen)
　

Citerar: (från årsrapport över år 2008).

- " Enligt revisionskontoret är det angeläget att utveckla uppföljningen av verksamhetens kvalitet. Kommunstyrelsen bör föreslå att fullmäktige fastställer kommunövergripande riktlinjer för kvalitetsuppföljning inom hela socialtjänstområdet.

Metoder och verktyg för kvalitetsuppföljning behöver utvecklas vidare både på kommunövergripande nivån och på nämndnivån.

Socialstyrelsen utger föreskrifter och allmänna råd samt handböcker för hela socialtjänstområdet.

Frågan om en motsvarande samordning av stadens riktlinjer för

styrning och uppföljning inom hela socialtjänstområdet är möjlig bör prövas enligt revisionskontoret.

Stadsdelsnämnderna har efterfrågat en kommunövergripande modell för ledningssystem för kvalitet inom socialtjänsten.

Enligt revisionskontoret bör förtydliganden ske rörande vilka befogenheter socialtjänstnämnden har gentemot stadsdelsnämnderna för att kunna uppfylla sitt uppdrag.

Nämndens uppdrag och befogenheter för samordning, uppföljning och

utveckling av verksamhetsområdet bör fastställas i reglementet. " -

Kommentar:

OM heltids- eller hobbypolitiker inte deltar i kommunala beslut över enskilda medborgare-invånare bör mycket strikta och detaljerade regler och riktlinjer finnas som en ram för tjänstemännen i handläggningen.

Socialstyrelsen har utarbetat en licensierad programvara för t ex LVU-ärenden, och något liknande bör snarast tas fram för kommunalt ek bistånd (försörjningsstöd), och gälla för samtliga 290 st kommuner i Sverige.

Ang. LVU se t ex länken: http://www.youtube.com/watch?v=hAv1dfIrDHc&feature=channel_page

Ensamstående arbetssökande föräldrar (fattiga), och invandrarfamiljer är riskgrupper för LVU.

En bidragsblankettgranskare i min kommundel försenade utbetalningar av hyra, resp. avslog medel till hyra.

Då ansökte jag om medel till ett tält med sovsäckar och liggunderlag. :-)

Då anmälde bidragsblankettgranskaren barnet till en utredningsenhet (första steget i en LVU).

Nu visade det sig att handläggarna där var mycket klokare än så (tur nog), och skällde ut bidragsblankettgranskaren, både skriftligt och muntligt.

I min stadsdel finns det högst 1-3 heltidspolitiker av 26 st inblandade politiker i den lokala politiska nämnden.

En (fp) ordf., en (s) vice ordf. (ev. studerande), och en moderat.

Det finns ca 11.000 hushåll inom hela staden Sthlm med kommunalt ek. bistånd (82 milj. kr i kostnad för maj månad år 2009), varav hälften av de vuxna är arbetslösa.

Inom kommundelen finns ca 1.400 hushåll . 77 % av de vuxna arbetslösa fanns i en aktivitet.

Det betyder att tjänstemännen i t ex min stadsdel handskas helt själva, och hur de vill, med ca 11 miljoner kr varje månad (skattemedel).

I snitt granskar de 27 blanketter per månad, d.v.s ca 1,5 ansökanblankett per dag. Lönen de får för detta är brutto mellan 23 -28 tusen/månad.

Skrämmande!

Detta nedan gällde år 2006 . . .

Över  hälften av ledamötena i kommunfullmäktige centralt i Stockholms kommun är fritidspolitiker.

S. A., 29 år, har varit fritidspolitiker och suttit i kommunfullmäktige i Stockholm för i fyra år. Men, en mandatperiod får räcka, nu lämnar hon politiken. För mig är det för svårt att hinna med. Jag försöker att ha ett liv utanför politiken och arbetet, säger S. A., som jobbar heltid som informationschef .

Det är inte särskilt många som lyckas få ihop ekvationen heltidsjobb och politiskt engagemang.

- Vi behöver yrkespolitiker för att visa att det är stockholmarna som styr staden och inte tjänstemännen. Om vi bara hade fritidspolitiker skulle vi vara utelämnade till våra tjänstemän, säger Mikael Söderlund (m).

LEV UPP TILL DETTA DÅ, BÅDE CENTRALT OCH UTE I KOMMUNDELARNA!

P.S Mikael S. har själv lämnat politiken för ett privat PR-jobb. D.S

Jag antar att i de flesta kommuner/kommundelar finns en övre beloppsgräns för bifall av medel över riksnorm, ett beslut som då "hobby-politikerna" måste delta i.

Låt säga att en barnfamilj ansöker om medel till en platt-TV för 10.000 kr (ett hypotetiskt exempel).

Men, tjänstemännen kan å ena sidan ensamma avslå medel, månad efter månad efter månad, belopp som sammataget överstiger 100.000 kr UTAN att politikerna deltar i besluten.

Hur rimmar detta med lagar och riktlinjer?

Mycket illa!

Som om det inte räckte med att 98 % är hobby-politiker i kommundelarna, så delegerar dessa hobby-politiker väldigt många beslut till tjänstemännen enligt så kallade delegationslistor.

Detta är särskilt allvarligt när tjänstemännens fel och försummelser kan leda till skadestånd för kommunen.

Hobby-politikerna frånsäger sig på så vis sitt ansvar för hur befolkningen behandlas, och hur ärenden handläggs.

Sedan sitter det ett gäng hobby-politiker i Länsrätterna, och skriver under på felaktiga domslut. Domslut som grundar sig på tjänstemäns ofullständiga och oriktiga uppgifter.

Gud, vad patetiskt!

Fritidspolitiker kan, som en hobby, pyssla med förslag till ombyggnader av pendeltågstationer, och/eller inbyggda fotbollsplaner, men ska absolut inte handskas med enskilda invånares ärenden.

Bidragsblankettgranskarna (ofta med endast gymnasiet) kan ofta inte ens stava till ordet sekretesslagen, och inte heller deras mångfaldsrekryterade kollegor, inom segregerade förorter, och än mindre hobbypolitikerna.

Särskilt farligt och anmärkningsvärt är detta när falsk info sprids, mun till mun, eller via datasystem.

Så skippa kommunal-valen om det politiska systemet inte ändras där snarast!