Göteborg

23 juli 2009 12:17

God dag!
En av politikerna i vår SDN kom till mig och sa att ha ville lämna uppdraget i nämnden.
Jag kan inte ändra något i nämnden, och det är fortfarande tjänstemän som gör allt, tillägg han.
Stanna kvar, det tar tid innan andra politiker i nämnden öppnar sina ögon och se till att dem fördes bakom ljuset, och att tjänstemän inte får igen det förtroende dem har haft, svarade jag.

Mattias Lönnqvist

23 juli 2009 15:12

Fast jag tycker att du missar en viktig aspekt. Väldigt få beslut avgörs egentligen i fullmäktige. Fullmäktige är istället en transportsträcka där redan fattade beslut klubbas och där man debatterar mer för publiken än i syfte att övertyga.

Istället fattas många beslut i nämnder och kommunstyrelsen (som rent formellt också är en nämnd)

Dessa nämnder har ett presidium, dvs en ordförande och 1-2 vice ordförande. Med en stark (och kunnig) ordförande så får man också en nämnd där det är politiker som bestämmer (även om man givetvis lyssnar på tjänstemännen) i större grad.

Jag skriver större grad därför att tjänstemännen kan obstruera och om man har tjänstemän som är vana att bestämma själva så räcker det sällan med att ordförande sätter ner foten en gång, utan det kan bli konflikter under en period.

Därför vore det bättre att se till att man har fler nämndordföranden som är heltids- eller halvtidsarvodera, än att börja titta på fullmäktige.

Sedan finns det mycket man skulle kunna göra med fullmäktiges arbetsformer för att göra dem mer effektivare och intressantare att titta på, men det problem du beskriver handlar mer om hur nämnderna fungerar.

Christina

23 juli 2009 16:53

Mattias

Nu handlar den här bloggen i första hand om enskilda arbetssökande individer som är helt hänvisade till tjänstemän inom olika kommundelar.

Jag tog med ett (1) exempel på hur många hobby-politiker det ÄVEN fanns i fullmäktige centralt år 2006.

Hobby-politikerna i förorternas banan-republiker varken KAN, VILL, eller har hobby-tid till att delta i beslut rörande enskilda.
Därför lastar de över detta på tjänstemännen via delegationslistor, i tron att dessa tjänstemän är experter.

Så enskilda anställda personer tar beslut och styr enskilda invånares liv helt och hållet.

En samlad bedömning av situationen är att detta är helt åt pepparn fel.

I Stockholm skulle t ex den centrala Socialtjänstnämnden kunna vara en mellanhand FÖRE länsrätten.
De ansvar ju t ex fr o m år 2009 för de så kallade "Jobbtorgen", i stället för som tidigare (2008) kommunstyrelsen.