Kännetecknande för narcissism är utöver den uppblåsta självbilden också oförmågan till empati med de grupper som är utanför - de grupper som man definierar sig i kontrast mot.

Till skillnad från nationalism så är den kollektiva narcissismen runt socialstaten mer flytande - även delar av det egna samhället ses ned på. Etablissemanget gör gärna en uppdelning i "vinnare" och "förlorare".

"Vinnare" - är de som tänker rätt och har rätt åsikter. Människor lockas att gå med i denna grupp för att höja sin status. Detta kräver att de assimilerar t.ex. socialstatens världssyn.
"Förlorare" - är de som har fel åsikter, och de blir utfrysta p.g.a det - dessa är de som gruppen identifierar sig emot, och tillskriver alla dåliga egenskaper.

Socialstaten etablerar gärna stereotyper om sina "fiender". Likt narcissister så tar sig "vinnarna" inte på sig ansvaret för konsekvenserna av deras eget handlande, och tillåter inte kritik. Bloggar man om något ärende, så kan man lita på att socialfolket är där och trycker ned en.

Sverige och USA skiljer sig åt vad det gäller samhällskritik. I USA finns t.ex. universitet som ägnar sin tid åt att tala om hur USA är "världens värsta land".

Många dokumentärer produceras inom landet på samma tema. I internationell massmedia finns kritik mot USA, men USA bryr sig inte särskilt mycket om denna kritik.

I Sverige är det en helt annan sak. När Fox News, för 1-2 år sedan, visade Rosengård för det amerikanska folket, och därmed slog sönder bilden av Sverige som ett välordnat samhälle, så rasade SVT.

Det finns inget Socialliberaltparti i Sverige idag.

Socialliberalismens fäder var John Stuart Mill och John Rawls.

Förut, när (fp) t.ex leddes av Bengt Westerberg, eller ännu tidigare av Bertil Ohlin,

så kan man säga att namnet var berättigat. Dagens (fp) liknar mera (m) som i militär.

Man kan dock idag, om man vill, skriva partibeteckningen Socialliberalerna på en blank valsedel i valet i september i år 2010, i ren protest.

Jag gillar valfrihet, fri företagsamhet, tankefrihet, ett jämlikt samhälle, men avskyr socialstatens intentioner, med tvång och förmyndarskap över befolkningen (inkl. dess dubbelmoral).

Jag står på de svagas sida, och man kan därför säga, att jag i flera avseenden, har ett ben i varje block, d.v.s precis exakt i mitten.

gröna (c)------- X -------gröna (mp)

Oavsett vilket av dessa 2 partier jag skulle rösta på, så stöder jag endera block, vilket jag inte önskar.

Då återstår endast ett fiktivt parti Socialliberalerna, eller Piratpartiet.