Offentlig personal. Mycket papper, fina titlar, och lite pengar.

Att klä av titlar . . . och korrumption . .

Titlar är viktigt. Särskilt i Sverige. Och särskilt inom den offentliga sektorn.

Kanske en present som en kompensation för en låg, dålig lön?

Eller, som en kompensation för dåliga självförtroenden och dålig självkänsla?

När jag var yngre tyckte jag själv att titlar var kul.

Idag roar jag mig med att klä av titlar, och skratta.

Mina egna titlar genom åren har t.ex varit:

Aktuarie, förste aktuarie, byrådirektör, avdelningsdirektör, sektionschef, stf. enhetschef, projektledare, utbildningskonsult, redaktör, informatör etc. (inkl. tidigare f.d "grön" inom underrättelsetjänsten inom försvaret).

Som arbetslös blir man dock titellös.

Man har enbart ett förnamn och ett efternamn (förutom i CVt).

I Sverige behandlas titlar som ett förtroendekapital.

Nyligen träffade jag på en "Bitr. stadsadvokat", d.v.s en 35-40-årig Jur.kand., utan fullmakt att vara ombud i en domstol.

Jag får brev från en kommunal "Gruppchef", d.v.s en 57-åring som granskar ansökningsblanketter om försörjningsstöd och betalar ut pengar, och vars närmsta chef i sin tur kallas för "Avdelningschef".

Jag känner till en Fil. dr. i Nationalekonomi (ca 35 år) som tillhör AF-gruppen fas 3.

Jag känner också till en person > 55 år, som är utbildad undersköterska (USK), och som har jobbat i många år som USK, och vilken arbetsförmedlingen (AF) tvingar iväg till en USK-utbildning.

Själv behandlas jag som en långtidsarbetslös socialbidragstagare (64 år), och är snart i fas 3.

Staten och kommuner tar alltså utan vidare ifrån människor deras yrke, utbildning, deras titlar, och identitet. Och, ödelägger deras liv.

Det är ett fruktansvärt brott, med många konsekvenser.

Systematiska kränkningar, i varje ord som sägs, och i varje ord som skrivs.

Att de sedan i dokumet också medvetet spär på fördomar hos andra interna eller externa tjänstemän är systematiskt grovt förtal.

Det är som med de spanska gurkorna, när fel information sprids hamnar man på sophögen med ekonomiska konsekvenser.

En flygkapten ansvarar för ca 200 människors liv, mellan start och mål.

Hur många liv kraschas av statliga förmedlare och kommunal personal?

Varför är då dessa senare arbetslösa?

Varför lever dessa på existensminimum idag?

Ställer någon relevanta frågor någon gång?

Vilka tror ni får mest respekt?

Vilka epitet ges omedelbart till de olika medborgarna här ovanför? (vissa blir slumdogs eller white trash eller "sjuka").

Till slut ser de sökande inte skogen för bara träd d.v.s de dagliga återkommande kränkningarna.

Kommunal korruption:

Citat:

I nästan alla korruptionsskandaler som blommar upp i kommunerna, så figurerar arenor där politik och näringsliv har knutit informella band som sedan sätter konkurrensen och opartiskheten ur spel. Det gynnar de inblandade – både politiker och näringslivsrepresentanterna – på skattebetalarnas bekostnad, säger Andreas Bergh"-

Hårresande: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/forskare-det-ar-ju-harresande_6220325.svd

Protester mot kommunal korruption: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/hard-kritik-mot-wennerholm-fran-svds-lasare_6221003.svd

Det här inlägget ovanför i bloggen tål i sin helhet att tuggas på, om och om igen, därför tar jag nu en paus i skrivandet.