Christina

7 augusti 2011 14:55

*
Vilka enda motmedel kvarstår då för de arbetssökande?
Jo, att rösta på missnöjespartier.

Christina

7 augusti 2011 14:59

*
Citat:
-" Därmed kan människors handlingar inte ses fristående från den politiska retoriken, och det är rimligt att utkräva ett visst ansvar från de politiska partier och de organisationer vars retorik bäddar för olika handlingar. " -

R K

7 augusti 2011 16:48

Klockrent.
Fast det där med retorik får mig snarast att associera till de olika föreläsningar om retorik som anordnarna köper in i FAS:erna. Allt för att fylla ut sina scheman på skattebetalarnas bekostnad så att det skall se ut som om de gör något och även fortsättningsvis kan sockra notan hos AF. Hos min anordnare brukar det komma en fet, andfådd och stånkande gubbe en eller ett par gånger i månaden som håller föreläsningar om retorik. Andra aktörer brukar också bjudas också in för dyra pengar, t.ex Adecco och fackförningar som berättar om hur man skall bete sig på anställningsintervjuer o. dyl.
När skall de någonsin FATTA att man inte får något jobb, eller ens en anställningsintervju, därför att man är arbetslös? Vad återstår då? Skall man kanske använda retorikkunskaperna till att stå hemma i sin ensamhet framför spegeln: "Talkin' to me?"...och sedan i bästa Taxi Driver-stil fantisera om att man blåser skallen av någon (korrupt) politiker, eller vad?

Christina

7 augusti 2011 17:57

Politiker och tjänstemän tror att arbetssökande är robotar av plåt som kan skruvas upp med olika tekniker på en död arbetsmarknad.

Alex

10 augusti 2011 16:30

En livstid av fattigdom, otrygghet, maktlöshet och marginalisering fyller en krutdurk av rättmätig ilska och frustration. Polisen skjuter ihjäl en person och *BANG* hela stadsdelar exploderar, hundratals människor strålar samman i varje gatuhörn, adrenalinet rusar i blodet, de tänker: Det här är bättre än en fotbollsmatch (och fan så mycket biligare)! De känner att de är i kontroll - kanske för första gången i sina liv, de jagar iväg polisen som trakasserat dem, tar saker de inte har råd att köpa, somliga går längre och bränner ner hela byggnader. I massorna finns kriminella men de flesta är vanliga ungdomar, en del äldre. Men morgonen kommer, berusningen har klingat ur och saker och ting framträder i ett annat ljus, makten var en illusion. Statsapparaten har återhämtat sig från chocken, 16,000 poliser återställer Ordningen, gata för gata, hus för hus - hundratals arresteras och de som inbillade sig att de bestämde kommer att få betala ett högt pris för detta. I opinionsmätningarna kommer högerextremister att gå fram och David Cameron kommer annonsera satsningar på ökad myndighetskontroll snarare än fritidsgårdar och vårdcentraler. Nästa år händer samma sak igen, i ännu större omfattning...