Fas 3-anordnare ÄLSKAR pengar.  

Som ALLA borde veta i Sverige vid det här laget så får fas 3-anordnare 60.000 kr per år och per deltagare.

Deltagarna anvisas på 2 år så det blir då 120.000 kr per deltagare.

Som om detta inte räckte så söker en del (förmodligen rätt många) anordnare pengar även från annat håll.

Från allmänna arvsfonden, från ESF-rådet, från Tillväxtverket, från Länsstyrelser, från kommuner, o.s.v

Och knepen är inte sällan smarta.

En förening söker pengar i sitt namn och då under bordet till en annan förening och de delar sedan på beloppen, resp. tvärtom.

En anordnare startar 2 föreningar med olika namn, och kan söka pengar utifrån de olika namnen och på så sätt utan att verka alltför girig.

De riktigt smarta låter en med SAS-stöd anställd (hela lönen från staten) skriva under ansökningarna.

Någon grävande journalist borde kolla upp detta fenomen.

Hur mycket har t.ex allmänna arvsfonden beviljat till fas 3-anordnare?

Utöver alla pengar som ramlar in till de privata ägarna så har de gratis arbetskraft till att utveckla säljbara produkter.

Knepen sprids sannolikt på de buss-safarin som sker mellan olika anordnare, och kanske t.o.m via enskilda konsulter hos SLUP och Coompanion.

Idag (v. 21) finns det 31.000 fas 3-deltagare hos Af, och de flesta lever på existensminimum.

Antalet kan öka till 45.000 år 2014.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5115588

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/regeringens-mal-ar-att-gora-arbetslosa-fattiga_7217479.svd

*

   Att trycka på rätt knapp.

Dag 1 av en arbetslöshet behöver Af endast ställa 4 frågor, nämligen . . .

1. Varför, vet du, eller tror du, att du blivit arbetslös?

2. Hur stor är din chans att få ett arbete direkt nu?

3. Om du uppskattar att din chans är liten, varför?

4. Vad anser du själv att du behöver för att få ett jobb snabbt?

Annan information som Af har, av erfarenhet och från statistik, kan komplettera bedömningen av hur en "rekonstruktion" ska gå till.

Vissa faktorer och variabler som ålder, etnisk bakgrund, kön, utseende, familjesituation, personliga svagheter, eller fysiska svagheter, går sällan eller aldrig att förändra.

Om man tittar på t.ex. tjänsteföretag som ska rekonstrueras för att en konkurs ska kunna undvikas så gäller följande:

1. Är sortimentet av tjänster för brett?

2. Är sortimentet av tjänster för smalt?

3. Är tjänsterna föråldrade?

4. Vilka lönsamma tendenser finns på tjänstemarknaden idag?

5. Är lokalens/företagets läge/GPS fel? Flytta företaget inom orten/inom landet/utanför landet?

6. Är det något fel på marknadsföringen och kommunikationen med kunderna?

7. Är det något fel på inredningens inre eller yttre kommunikation i lokalen?

8. Saknas kassalikviditet, eller saknas kreditmöjligheter för en utveckling och tillväxt?

9. Saknas en kortsiktig eller en långsiktig taktik och strategi?

10. Fel målgrupp för tjänsterna? 

11. Finns samarbeten och ett nätverk?

12. Finns det yttre strukturella problem i omvärlden? 

13. Får ägaren tillräckligt med stöd och support från familj och från den nära omvärlden?

Med mera, för att inte bli långrandig . . .

Så visst är det faktiskt jämförbart! 

Om att lämna fas 3 . . .

Det är en liknande känsla i kroppen som att resa iväg och t.ex. lämna greklands hemlösa hundar och katter efter sig.

Fas 3 deltagarna har visseligen tak över huvudet och mat för dagen, och i bästa fall en familj som bryr sig . . .  men många är faktiskt sköra.

Där håller jag faktiskt med vår arbetsmarknadsminister Hillevi Engström.

Trots att Hillevi senare ändrade sig, och sa till en journalist att: "de är människor precis som du och jag".

Men, Hillevi är inte skör.

Hur ska det gå?

Människor blir sköra av att hunsas hit och dit av arbetsförmedlingen.

Människor blir sköra av fattigdom.

Människor blir sköra av att känna sin yttrandefrihet avklippt.

Och, de allra mest sköra är de som kommer från en sjukskrivning, av t.ex utbrändhet.

Ingen ser dem.

Ingen ser skörheten.

Och, allra minst ser fas 3-anordnarna dem.

De ser bara pengarna, 60.000 kr/år/deltagare.

Jag kommer att ligga sömnlös och tänka på dessa av samhället och staten övergivna människorna.

Utlämnade åt godtycke, tanklöshet och inkompetens.

55 % är nu mellan 50 och 65 år, och allt fler yngre hamnar i fas 3.

Många kommer att krackelera under resans gång.

Ingen kommer att få ett riktigt jobb, annat än ev. max 12 månader med SAS-bidrag till anordnaren.

Enda vägen ut är pensionen vid 65.

Hur ska det gå?

Fasan 3 i djurens värld.

Och de anställningslösa i Sverige. Lösdriveri är förbjudet.

Af har noll koll på fas 3-anordnarna.

Iväg och bort med fas 3-orna under minst 2 år.

Sommaren år 2013 var det 20 år sedan jag lämnade mitt sista jobb.

Sommaren år 2013 har jag varit 65-års-pensionär under ett år.

Hösten år 1995 var A-kassan från AEA slut.

Hösten år 1995 avslog Af starta eget åtgärden. Det enda jag verkligen ville.

Hösten år 1998 registrerade Stockholms kommun mig till en grupp som stod lååångt från arbetsmarknaden.

Våren 2010 ändrades det till en korrekt grupp.

Hösten år 2009 anvisades jag av Af till Jobb- och utvecklingsgarantin (JOB).

Hösten år 2011 i JOB:s fas 3.

Två fas 3-anordnare har varit mycket nöjda. Jag har levererat, och mer därtill.

Af och Stockholms kommun har förstört ett halvt arbetsliv, var och en för sig, och dessa tillsammans sedan år 2006.

Makt- och myndighetsmissbruk på hög nivå.

Inklusive det svenska rättsväsendet.

Konsekvenserna fortsätter.

Pensionsmyndigheten i Kista förundras över min historia.

Statens Pensionsverk i Sundsvall förundras över min historia.

KFM Sanering förundras över min historia. Lån, krediter och ränta från tiden före 1995.

F-kassan har jag aldrig haft att göra med.

En midnattsmässa och exposé över arbetsmarknadspolitiken, och verkställandet av politiken i Sverige.

Övergrepp mot civilbefolkningen: http://www.manskligarattigheter.gov.se/extra/pod/

*