Denna kommunala enhet för försörjningsstöd hade förra året 2008 fyra (4) st olika anställda enhetschefer.

Det verkar som om ingen önskar jobba där.

Den nuvarande gjorde därför en snabbkarriär under drygt 2 månader från att vara enhetschef till att bli avdelningschef. Sannolikt ingick detta även i anställningsvillkoren, då personen ifråga redan varit enhetschef på andra ställen under drygt 10 år tidigare.

Denne anställde kom från samma kommundel som en annan då helt nyligen anställd person.

Ungefär på samma sätt som stadsdelsdirektören efter ett tag anställer nämndsekreteraren från sin tidigare kommun.

Hur ska arbetssökande då klara sig i konkurrensen med sådana kommunala rekryteringsmetoder?

Och, de stackars lokalpolitikerna som ständigt förs bakom ljuset. (Eller inte?)

Det värsta med att vara arbetslös?

Vad kan det vara?

Jo, att få uppleva att människor med jobb och lön antingen inte klarar av sitt jobb, eller att de inte sköter sitt jobb.

Och, det gäller många.

Detta trista faktum får arbetslösa uppleva varje dag.

Jobbskatteavdraget bör förändras till ett jobbstraffavdrag.

Högre lön ---> Thailandsresor ---> graviditeter ---> mer barnbidrag.

Barnbidragen till ALLA kostar i runda svängar drygt 20 miljarder varje år.

Det kommunala försörjningsstödet kostar under 10 miljarder varje år.

Fick ett brev från CSN häromdagen . . .

För säkerhetsskull hade de skickat med två (2) blanketter . . .

- avskrivning av lån av synnerliga skäl

- avskrivning av lån av sjukdom

Ja, jag har fått bukinflammationer av att leva på 35 kr/ dag under lång tid.

Men, räcker ständiga penicillinkurer som orsak?

Nej, det blir nog synnerliga skäl i detta fall.

Och, CSN får tacka sin statliga kollega AMS/Af, och en kommundel.

Myndigheter lever ett isolerat liv, helt  förutan ett helikopterperspektiv.