Starka kvinnor och barn.

(s) skriver om barnfattigdom i en debattartikel idag, med fokus på barnens mamma, d.v.s kvinnan.

Här kommer ett bättre förslag:

Barns familjeförhållanden kan se väldigt olika ut.

Det finns barn med gifta eller sambo-föräldrar.

Det finns barn med skilda eller separerade föräldrar ("varannan-vecka" pappa).

Det finns barn med en "plast-pappa".

Det finns barn med en "icke närvarande pappa", varken fysiskt eller ekonomisk.

Hur ser omständigheterna runt barnet/barnen ut i övrigt?

Finns det många eller få vuxna runt barnet?

Vuxna med hög, eller med låg, eller ingen inkomst?

De vuxnas ålder, respektive utbildningsbakgrund?

Möjligheter och löner på arbetsmarknaden?

Arbetsförmedlingens prioriteringar?

Arbetsgivares prioriteringar?

Inget barn ska behöva vara på något dagis, eller ha en barnvakt före det kan gå.

Barn upp t.o.m 3-dje klass behöver en närvarande förälder (kanske ända t.o.m. 6-te klass), vilket betyder att en förälder bör kunna jobba deltid, 50-75 % (beroende på antalet barn).

Barn blir sjuka och föräldrar (en förälder eller båda) måste "vabba".

Deltidare som vabbar är/blir inte populära på arbetsmarknaden, särskilt inte om hela ansvaret ligger endast på 1 / den ena föräldern.

Dessutom påverkar "vabbandet" ekonomin starkt. Barn blir sjuka och smittar de vuxna som då också blir sjuka. Frånvaron kan bli hög.

Det statliga "underhållsbidraget" till singelföräldrars barn (när pappan inte betalar) har släpat efter, och t.o.m stått stilla i flera decennier.

Barnbidraget ska självklart var inkomstprövat, precis som bobidraget.

Lagar runt diskriminering av småbarnsföräldrar eller gravida på arbetsmarknaden ska givetvis också skärpas.

(s)-debatt: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/lyft-for-kvinnor-kravs-for-att-komma-at-barnfattigdom_6165133.svd

Jobb för ungdomar i fattiga familjer: http://www.svd.se/kultur/serier/berglins_5017.svd