Om att lämna fas 3 . . .

Det är en liknande känsla i kroppen som att resa iväg och t.ex. lämna greklands hemlösa hundar och katter efter sig.

Fas 3 deltagarna har visseligen tak över huvudet och mat för dagen, och i bästa fall en familj som bryr sig . . .  men många är faktiskt sköra.

Där håller jag faktiskt med vår arbetsmarknadsminister Hillevi Engström.

Trots att Hillevi senare ändrade sig, och sa till en journalist att: "de är människor precis som du och jag".

Men, Hillevi är inte skör.

Hur ska det gå?

Människor blir sköra av att hunsas hit och dit av arbetsförmedlingen.

Människor blir sköra av fattigdom.

Människor blir sköra av att känna sin yttrandefrihet avklippt.

Och, de allra mest sköra är de som kommer från en sjukskrivning, av t.ex utbrändhet.

Ingen ser dem.

Ingen ser skörheten.

Och, allra minst ser fas 3-anordnarna dem.

De ser bara pengarna, 60.000 kr/år/deltagare.

Jag kommer att ligga sömnlös och tänka på dessa av samhället och staten övergivna människorna.

Utlämnade åt godtycke, tanklöshet och inkompetens.

55 % är nu mellan 50 och 65 år, och allt fler yngre hamnar i fas 3.

Många kommer att krackelera under resans gång.

Ingen kommer att få ett riktigt jobb, annat än ev. max 12 månader med SAS-bidrag till anordnaren.

Enda vägen ut är pensionen vid 65.

Hur ska det gå?

Fasan 3 i djurens värld.

Och de anställningslösa i Sverige. Lösdriveri är förbjudet.

Af har noll koll på fas 3-anordnarna.

Iväg och bort med fas 3-orna under minst 2 år.