Kommunala skenmotiveringar . . . och fördomar.

Plockade just fram ett dokument från Länsrätten i Stockholm från den 1 augusti år 2006, rörande ett totalavslag för mars månad samma år (Eva Östman-Johansson utan nämndemän).

Kommundelen hade 2 st motiveringar till totalavslaget:

1. Ett ej undertecknat så kallat samtycke.

2. En ej inlämnad AF-handlingsplan till kommundelen.

1. Detta var sant. Det fanns ingen anledning till ett samtycke. Ärendet var publicerat i en riksmorgontidning tidigare. Jag var och är en helt vanlig arbetssökande med 300 dagar förbrukad a-kassa.

2. Detta var falsk. Jag hade fått en ny handlingsplan från AF i januari 2006, och således, varför skulle jag inte ha skickat in den?

Kommundelen använde sig av 2 st motiveringar därför att de var osäkra på att vinna målet p.g.a punkten 1.

Beslut om samtycken kom först, då avseende en annan medborgare, från Regeringsrätten, i slutet på år 2009.

Jurister faller p.g.a sina egna fördomar.

Tjänstemän anses tala sanning, medan långtidsarbetslösa är det något fel på, och då särskilt de som "försörjs" av kommuner.

Så, vad bygger då rättssäkerhet på?

På fördomar.  Och skenmotiveringar.

P.S De beslutade om totalavslag även för april månad 2006, men de skickade aldrig in min överklagan till Länsrätten då.

De kunde ju inte upprepa sin motivering p.g.a osäkerheten runt punkt 1.

De meddelade även totalavslag under 22 månader under åren april 2007--januari 2009, även då med falskt omskrivna motiveringar. Det handlade då fortfarande om ett ej undertecknat samtycke. 

Vem lämnar samtycken (= full ansvarsfrihet) till handpåläggare som är kapabla att ljuga hur mycket som helst. D.S

http://www.regeringen.se/content/1/c6/14/50/83/40e292a5.pdf