Rättigheter och skyldigheter
Arbetssökande har rättigheter villkorade med skyldigheter, respektive tvärtom, har du skyldigheter så har du samtidigt rättigheter.
Dessa rättigheter innebär för de arbetssökande ekonomiska ersättningar från stat och/eller kommun (beskattad statlig a-kassa, beskattat statligt aktivitetsstöd, eller obeskattat kommunalt försörjningsstöd).
Kommunerna har samtidigt skyldigheter, t.ex att minska alla sina olika typer av utbetalningar av skattemedel, vilka inkommer från de skattebetalande invånarna/medborgarna inom kommunen.
Kommunalt försörjningsstöd:
Genom att t.ex kontrollera: -"att den enskildes ekonomiska behov inte kan tillgodoses på annat sätt, t.ex genom inkomster av arbete, ersättning från arbetslöshetskassa, förmån från allmänna försäkringskassan, studiemedel/-bidrag från CSN, eller genom *arbetsmarknadspolitiska åtgärder."-
I denna lagtext menas *statliga sådana, och då med en inkomst från annat håll, d.v.s en beskattad (och pensionsgrundande) inkomst (= statligt aktivitetsstöd).
Samtidigt: -"svarar varje kommun för socialtjänsten inom sitt område, och kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver."- SoL 2:2.
Detta ansvar innebär ingen inskränkning i det ansvar som vilar på andra huvudmän = t.ex AF.
Se även t.ex RÅ 1986 ref. 6, eller RR Dnr:648-1994 A:95-10-26 (ang. arbete med lön på existensminimum).
Att skriva under samtycken om ansvarfrihet för kommunala tjänstemän, med delegationsrätt från de lokala fritidspolitikerna, SekrL 14:4, är i svensk lag ingen föreskriven skyldighet för arbetssökande för erhållande av kommunalt försörjningsstöd för en ekonomisk överlevnad.
Om en rättighet till en statlig arbetsmarknadspolitisk åtgärd (för arbetssökande med t.ex en förbrukad a-kassa på 300 dagar = utan inkomst, som i mitt fall), med en statlig beskattad och pensionsgrundande ekonomisk ersättning inte föreligger, och kommunen inte aktivt (och dokumenterat) försöker avkräva detta från den statliga huvudmannen arbetsförmedlingen, så drabbas inte bara den arbetssökande ekonomiskt, utan således även de skattebetalande invånarna i kommunen.
OCH, hur sorterar arbetsförmedlingen upp; a) åtgärd resp. b) inte åtgärd, bland dem som förbrukat sin a-kassa, eller bland dem som inte haft någon a-kassa alls = de utan inkomst ?
En del ska således sitta hemma och söka jobb, periodvis utan både telefon och dator på grund av en inkomst på obeskattat existensminimum.
Verksamhetschefen inom kommundelen (numera verksam i Täby) menade t.ex. i en skrivelse, att hon kunde diskutera JOB (SFS 2007:414) med AF såvida jag skrev under ett särskilt samtycke. I varje månads ansökningsblankett finns ett generellt samtycke för den typen av samtal.
När nu de statliga arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är behäftade med villkor och därför och därmed definieras som rättigheter av Europadomstolen, varför bereds då inte samtliga utförsäkrade från A-kassan (och även andra arbetssökande) dessa åtgärder / rättigheter (se appl. nr 28426/06 i Europadomstolen i inlägget här nedanför) ?
De kommunala arbetsförmedlingarna (typ JobbTorg och liknande projekt) blir då endast i slutänden ett ekonomisk förfång för både de arbetssökande och för de kommunala skattebetalarna.
